Jakt & Jägare

18 augusti 2019

Bockjakt 2019

Då har de första dagarna av årets bockjakt passerat. De var väldigt händelselösa, de två första alltså.
Inte en bock, eller andra rådjur heller för den delen, visade sig.
Men i morse, den 18 aug, åkte jag ut i arla morgonväkt till stegtornet vi satte upp tidigare i höst.
Gryningen hade redan kommit en bit på väg när jag klättrade upp för stegen och satte mig till rätta.
Spanade ut över åkern jag satt vid och visst var det något som rörde sig i det höga gräset. Upp med kikaren, en fin fullpälsad räv var ute på sin morgontidiga jaktrunda. Den fick dock fortsätta sitt födosök utan att jag störde, och strax var den försvunnen.

Timmarna gick och jag lockade lite då och då med min lockpipa, men inte ett liv visade sig.
Innan jag skulle ge mig av hemåt så drog jag av en serie ångestläten på buttolon, och då kommer det ut en liten råbock i full fart längst bort på åkern. Han rusar till mitten av åkern och stannar och stirrar rakt åt mitt håll för att strax kasta åt sidan och med höga hopp försvinna in i planteringen.
Attans tänkte jag, blev inget idag heller, men jag körde ett par tryck till på lockpipan och genast dök bocken upp igen, denna gången mycket närmre.
Han rusar ut till mitten av åkern och stannar då jag visslar till, men han står rakt mot mig och jag får inget skottläge. Sedan en ny rusning mot åkerkanten och jag visslar till igen och han stannar till just innan han ska försvinna in i planteringen igen, då får jag rätt läge och kramar avtryckaren lätt.
PANG ett skutt rakt upp i luften och sedan död ner i gräset.

Visade sig vara ett skott som tog lite lågt och lite långt bak, men det gick bra.


07 augusti 2019

Så kom då dagen, den mörkaste av dem alla...

💓💓BIMBIM💓💓



Ja så kom den då, dagen som alla husdjursägare bävar inför, när det har blivit dags att låta ens älskade vän få somna in och springa vidare i de sälla jaktmarkerna...

Fick igår beskedet av veterinären, som tagit ett antal röntgenplåtar och undersökt vår älskade Bimbim, att hennes lungor och bukhåla var fulla av tumörer och att det inte fanns något att göra åt. Så det svåra beslutet var redan taget, men det var ju inte lättare för det.😭

Bimbim och jag åkte hem igen för en sista kväll tillsammans med matte. Det blev en underbar långsam skogspromenad i våra jaktmarker. Bimbim njöt av att få undersöka skogens alla dofter och intryck. Vi behövde också den promenaden för att rensa tankar och få vara tillsammans med vår älskade hund i hennes rätta element, skogen.

Hon blev 9 år, 9 år som berikat både oss och henne sååå mycket... en fantastisk hund på så många sätt.

TACK för dessa åren vi fick tillsammans. 

ALLTID ÄLSKAD, ALDRIG GLÖMD!

(Bimbim 2010-06-12 - 2019-08-07)










04 augusti 2019

Markalyckan dag 2019


Här kommer det lite fler filmsekvenser från åtelkameran, nu i lite mer dagsljus.
Nä, årtalet stämmer inte, det skulle stått 2019...



03 augusti 2019

Markalyckan 2019, nattfilm



Då vi inte haft någon direkt åtel igång i sommar, satte jag upp kameran på en vall som det tas ensilage från. det visade sig att många av skogens djur ville smaka på det goda gräset och klövern.
Här kommer ett smakprov 😃






Håll ögonen öppna för fler filmsekvenser...

22 juli 2019

Dags för gris

Ok jag har varit väldigt dålig på att uppdatera denna blogg ett tag, ska försöka bättra mig ;)

Vildsvinen härjar som aldrig förr på våra marker, vi har observerat flockar på uppemot 25 djur! 
Vi har vakat många kvällar och nätter i de djupa Nybroskogarna. 
Min jaktlycka har nästan uteblivit men desto bättre har det gått för min fru Birgitta, ett tiotal grisar har fallit för hennes bössa, BRA jobbat. 
Själv har jag inte haft samma flyt, det blev en liten årsgris i mitten av maj, så liten att det inte var lönt att ta till vara på den. 


Så i onsdags kväll tog jag plats på ett nytt pass,(vi flyttade dit ett stegtorn tidigare i veckan) en vall som arrendatorn sett grisar på vid ett flertal tillfällen. 


Kom på plats vid 21,30 tiden, en helt stilla kväll som bara stördes av trafiken på landsvägen ett par hundra meter bakom min rygg. 
Ja det var en hel del mygg ute också men då är Thermacellen guld värd. Hur kunde man stå ut innan den fanns??? 



När klockan passerat 23,30 hördes de första grymtningarna från planteringen på min vänstra sida, och strax uppenbarades 3 mörka skuggor, ca 70 meter bort. Upp med bössan och på med mörkersiktet, jodå det var grisar. 
3 tillsynes fullvuxna vildsvin börjar käka av det oslagna gräset på vallen, är de ensamma eller har de småttingar med sig? Svaret kom omgående då gräset runt dem började röra sig mer och mer och mer. 
Det var helt omöjligt att räkna hur många smågrisar det var, men jag uppskattade det till 15-20 st. 
Fanns ingen möjlighet att skjuta i det höga gräset, så det var bara att vänta. 

Tiden gick och grisarna betade sig bort på vallen för att sedan vända tillbaka mot mig. De tre vuxna äter väldigt högljutt av gräset, men var tog småttingarna vägen? Ser dem inte någonstans! De vuxna grisarna kommer närmare och närmare, de är inne på ungefär 15 meter men inga små... Då hörs ljud från min högra sida, en hage där det går hästar i vanliga fall, hmm är det där de är? 
Jovisst var det så, de hade på något sätt smugit förbi i mörkret och det höga gräset, men nu var de på väg ut på vallen igen. 

Den förste av kultingarna jag får syn på står i kanten kanske 40 meter bort med ren bredsida, så jag låter skottet gå och den blir på stället. Samtidigt kommer hela gänget med små och stora grisar på fötter, det blir som en enda stor våg som väller fram över vallen med diverse skrik och grymtande, men min gris ligger kvar. 
Tittar bort över åkern och ja där står de halvvägs bort mot änden och tittar undrande, vad var det som hände, innan de drar vidare in i planteringen. 

Då var det bara att gå ner och hämta min lilla kulting på ca 15 kg, levandevikt, och åka hemåt i natten.