Ok jag har varit väldigt dålig på att uppdatera denna blogg ett tag, ska försöka bättra mig ;)
Vildsvinen härjar som aldrig förr på våra marker, vi har observerat flockar på uppemot 25 djur!
Vi har vakat många kvällar och nätter i de djupa Nybroskogarna.
Min jaktlycka har nästan uteblivit men desto bättre har det gått för min fru Birgitta, ett tiotal grisar har fallit för hennes bössa, BRA jobbat.
Själv har jag inte haft samma flyt, det blev en liten årsgris i mitten av maj, så liten att det inte var lönt att ta till vara på den.
Så i onsdags kväll tog jag plats på ett nytt pass,(vi flyttade dit ett stegtorn tidigare i veckan) en vall som arrendatorn sett grisar på vid ett flertal tillfällen.
Kom på plats vid 21,30 tiden, en helt stilla kväll som bara stördes av trafiken på landsvägen ett par hundra meter bakom min rygg.
Ja det var en hel del mygg ute också men då är Thermacellen guld värd. Hur kunde man stå ut innan den fanns???
När klockan passerat 23,30 hördes de första grymtningarna från planteringen på min vänstra sida, och strax uppenbarades 3 mörka skuggor, ca 70 meter bort. Upp med bössan och på med mörkersiktet, jodå det var grisar.
3 tillsynes fullvuxna vildsvin börjar käka av det oslagna gräset på vallen, är de ensamma eller har de småttingar med sig? Svaret kom omgående då gräset runt dem började röra sig mer och mer och mer.
Det var helt omöjligt att räkna hur många smågrisar det var, men jag uppskattade det till 15-20 st.
Fanns ingen möjlighet att skjuta i det höga gräset, så det var bara att vänta.
Tiden gick och grisarna betade sig bort på vallen för att sedan vända tillbaka mot mig. De tre vuxna äter väldigt högljutt av gräset, men var tog småttingarna vägen? Ser dem inte någonstans! De vuxna grisarna kommer närmare och närmare, de är inne på ungefär 15 meter men inga små... Då hörs ljud från min högra sida, en hage där det går hästar i vanliga fall, hmm är det där de är?
Jovisst var det så, de hade på något sätt smugit förbi i mörkret och det höga gräset, men nu var de på väg ut på vallen igen.
Den förste av kultingarna jag får syn på står i kanten kanske 40 meter bort med ren bredsida, så jag låter skottet gå och den blir på stället. Samtidigt kommer hela gänget med små och stora grisar på fötter, det blir som en enda stor våg som väller fram över vallen med diverse skrik och grymtande, men min gris ligger kvar.
Tittar bort över åkern och ja där står de halvvägs bort mot änden och tittar undrande, vad var det som hände, innan de drar vidare in i planteringen.
Då var det bara att gå ner och hämta min lilla kulting på ca 15 kg, levandevikt, och åka hemåt i natten.
